Pensionär och semester?

Gång efter annan får jag kommentaren: ”Men är inte du pensionär?”
Ungefär som ”Har inte du bytt kön?”
Svaret är ” jag har inte blivit annorlunda varken bytt kön eller aktivitetsnivå och inte heller livsform”
Vilka bilder har man av pensionärer? Ska de sitta stilla med en grogg framför TV:n, åka på bussresa till Ullared eller IKEA? Tillbringa vintern på Kanarieöarna komma hem på sommaren och inte göra någonting?
Jag förstår att om någon tvingats till ett ofrivilligt arbete under hela sin yrkesverksamma tid och inte haft något annat att jobba för än sin och familjens ekonomiska trygghet, så kan det vara frestande att tro att ”göra ingenting” är något eftersträvansvärt.
Jag har haft turen och delvis förmågan att göra det jag vill i hela mitt liv! På bekostnad av livsstandard (materiellt sett)men med en hög livskvalité enligt mina egna val.
Jag behöver ingen fin bil,eller TV, eller stor flott villa med alla resursslukande prylar och bekvämligheter.
Fysiskt arbete så länge jag kan, vänner omkring mig som ser mig och inte bara standardiserade högtider, som födelsedagar och ”högtider” med inbyggda krav på ”presenter” och påtvingat umgänge. Almanackan, skiter jag i.Jag har bara en livstid med mina egna högtider, i ordets rättaste bemärkelse. Varje morgon är en högtid. Vaknar och frågar mig vad kan jag göra idag? Vädret kan ha betydelse, årstiden har en stor betydelse och jag anpassar mig i viss mån efter naturens skiftningar. Att göra ingenting är att vara död enl. min begreppsvärld.
Jag är det jag gör och jag gör det jag gör för att jag är den jag är. Att vara, har inget alternativ ”att icke vara”!