Altruist eller bara fel uppfostrad?

Altruist eller bara fel uppfostran?
”Itererad reciprok altruism” är ett viktigt men krångligt, delvis ålderdomligt uttryck, som skulle kunna översättas med ”upprepad ömsesidig välvilja”. Ett praktiskt exempel är när man vid flera tillfällen kliar varandra på ryggen! Eller bara, hjälper varandra, tjänster och gentjänster.
Allt vad i viljen.. Den sk gyllene regeln.
Att uppfostra sitt barn att bli snäll, hjälpsam och självuppoffrande är närmast asocialt i dagens konkurrerande samhälle.
Nu gäller det att uppfostra sitt barn till en stark, egoistisk individ, som utan hänsyn till andra, gynnar sig själv, allt enl Darvins evolutionslära att den mest lämpade överlever. Men hur går det då med det sociala livet och samhället?
Det har visat sig, historiskt att kulturer med ett stort inslag av altruism, överlever längre och ger mer nytta till fler individer än kulturer uppbyggda på stark individualisering.
I dagens samhälle ser vi exempel på hur vissa individer skaffar sig personliga fördelar genom att utfärda löften om allmänna fördelar till vissa , väljarstarka grupper! Det är den typen av demokrati som vi ser idag. Det är en form av reciprok altruism men den omfattar inte alla utan det leder till ett ”Vi och Dom” samhälle. Så vill inte jag ha det!
Jag har blivit uppfostrad i det gamla folkrörelse samhället, då vi tillsammans hjälpte varandra, visserligen fanns det olika grupper även då och motsättningar mellan dom men strävan var att utjämna dessa och jag minns hur jag som ung förnekade att det fanns olika klasser i samhället.
Olika inkomster och olika status, ja visst, men alla hade samma värde, med några få undantag.
Det fanns stora möjligheter till sociala sk. klassresor, det fanns inga inbyggda gränser utan alla hade möjligheten att nå sin form av livskvalité utifrån sin egen förmåga och önskan. ”Adel, präster, borgare och bönder”-samhället var borta. Nu är vi på väg tillbaka men med nya klasser där plånboken sätter nya gränser tillika med utbildningsnivåer, som alltid! Det nya klassamhället växer fram. ”Herre på täppan” –leken fortsätter.