Luffarschackslösningar..

Vi spelar luffarschack med varandra och med naturen!Vi kommer att förlora, förr eller senare, det vet vi, men inte när! Vi hoppas på att vinna men det gör våra motståndare också.
Det är enkelt att beskriva några av dragen. ”Fuckitshima”, Tjernobyl,Three Miles, Hiroshima, Nagasaki blev några tydliga utstickare i spelet. DDT ett annat. Tydliga kryss i spelet, Ringarna kommer nu. Det är vi själva som sätter krysset och tvingar vår motståndare att sätta ringarna där de hamnar!
Vi är ganska många som har synpunkter på strategien.
Teknologiska optimister är lite ensidigt dumma som strateger. De är är nog bra på kortsiktiga lösningar. Det samma gäller ekonomerna som är begränsade av att bara räkna pengar. För att inte tala om den fega gruppen som friskriver sig allt ansvar genom att skylla på Gud. De liknar mer ”never mindare” som fatalistiskt tror att allt är uppgjort! De kan ju ha rätt, men då undrar jag varför vi är med i spelet, över huvud taget!
Men nu är vi det. De glada ”välfärdsoptimisterna”, som med dumhetens tvärsäkerhet och beslutsamhetens friska rodnad sätter dit sina kryss snabbt, bara för att finna att motståndaren, efter en viss tid stoppar utsikterna till seger med sina ringar och åter tar försteget.
I det här fallet kommer försteget – efter!
De eftertänksamma, sjävkritiska pessimisterna, plitar efter en lång betänketid, dit sina kryss men bara för att finna att ringarna stoppar frammarschen. Fördelen med pessimisterna är att de vinner tid och kan bli glatt överraskade. medan optimisterna, snabbt blir besvikna av sin egen dumhet men drar ingen lärdom av det!
Tänk efter före och ställ frågan ”Än sen då?” redan nu, så kanske vi inte når spelets slut lika snabbt utan till och med kan roas av det
- en tid! Då behöver inte beslutsamhetens friska rodnad inte övergå i eftertankens,kranka, blekhet utan åldras med mognad tills ”jag bjuder frid och skruvar lampan ned..”. Aniara fortsätter sin färd,. oss förutan.